Hej!
Jag har lite nyheter till er. Det är så att jag och min kära vän Edith har skaffat oss en gemensam blogg utöver våra egna vid namn http://edithhannalo.blogg.se/, där vi kommer att dela med oss av våra utstyrslar, inköp och egengjorda plagg. Så om ni skulle vilja kika in där skulle vi vara ytterst tacksamma. Just nu ligger där bara våra lookbook-looks, men det kommer mer det lovar vi. 

Well hello.
idag var det första skoldagen men jag vill helst inte prata om det.
Var så djävulusiskt sugen på äppelkaka idag, and since jag har bästa receptet evuuur från mormor bestämde jag mig för att stilla mitt begär och baka en. Så här sitter jag i matkoma.
Mitt lov var bra, lite tråkigt kanske, men den skulden har jag själv. 

Jag har inte så mycket mer att tillägga. Godnatt.

Om jag berättade för er hur många gånger jag undrar över vem jag egentligen är, skulle nog en del av er förvånas. Andra kanske skulle känna sig lugna med vetskapen om att man inte är ensam över att brottas med de extensiella-frågorna varje dag. 
Jag grubblar faktiskt förfärligt ofta över detta.

Jag vill inte placeras i facket som en osäker person, men sanningen är nog att jag är ganska osäker på mig själv.
Det är nog så att jag alltför ofta blandar ihop det där med självkänsla och självförtroende och tror att mina prestationer speglar mitt värde som människa.
Så är det inte, det vet jag ju. Men ibland är det svårt att resonera med den där rösten som ständigt ska överrösta vettet, papegojan som bara lärt sig skällsord. 
Tillslut tror man faktiskt att det där matteprovet som inte gick så värst bra kommer att få människor att tvivla på den du är som person.

Det är inte så att jag är helt vilse. I början av gymnasiet var jag ganska säker, faktiskt, över vem jag var. Nu är jag inte riktigt lika tvärsäker.Jag vet vad jag tycker är rätt, jag vet vad jag tycker är fel. Men jag vet inte vad jag tycker är rätt och fel med mig. Duger jag, verkligen? Gör jag det?
Kan jag få bevis av något slag?

Jag tänker inte sticka under stolen med att jag ibland tvivlar på det, om jag duger. Ibland tror jag, på fullaste allvar, att mina vänner en vacker dag bara kommer att lämna mig, men jag kan inte motivera varför. Jag spenderar hela kvällar med att analysera hur jag behandlat människor under dagen, om jag gjort något fel som kan få dem att tycka att jag är en dålig människa. Och jag får ont i magen när jag tänker på hur många gånger jag ångrar något jag gjort, eller något jag aldrig vågade göra.
Det är så jag alltid varit.

Jag tror jag är lite av en paradox, faktiskt. Jag vill vara utflippad i min stil, men jag vill samtidigt inte sticka ut. Jag påstår att jag skiter i vad andra tycker medan jag å andra sidan är fruktansvärt rädd för att någon ska tycka illa om mig. Det gör att jag liksom krockar med mig själv; blir min egen vägbula, mitt eget farthinder. Och så har det nog alltid varit. 

Ibland tänker man att: "om jag vore den människan, då skulle jag våga" och herregud, vad det är dumt tänkt.
För det blir ju aldrig så. Du kan aldrig, aldrig någonsin, bli någon annan än dig själv. Så varför denna väntan? Väntan på att en dag vakna upp i som en roller-derbybrud med Chloe Sevignys utseende och Carrie Bradshaws walk-in-closet. Den är ju helt jävla värdelös, för det kommer aldrig någonsin att hända.

Samtidigt tror jag att det är nyttigt att tvivla ibland, för sin självutveckling. Det är som med allt, en lagom dos är hälsosamt. Man måste bara klura ut vad som är "lagom". 
Så, kanske ska jag tillåta mig själv att tvivla. Kanske ska jag rent av försöka att våga vara den där personen jag vill vara (nu pratar jag inte om roller-derbybruden, jag lovar). Kanske ska jag börja skita i vad utomstående tycker om mig. Man mår inte bättre av att bry sig, bevisligen. 

Vi funderar lite på det.



Förlåt för osammanhängande text. Godnatt. 

(ps. skrev en text om detta ämne för längesedan, klicka här om ni vill läsa det)

Tänkvärt. 


Hallihallå. 
Andra lediga dagen. Hade en ambition om att göra skolarbete, men fastnade framför "Mot alla odds" och bölade som en bebis. 

Igår firade jag Felicias födelsedag och åkte därefter på Påskmiddag hos mormor. Mer än så blev inte gjort.

Ni får ha det bra.

 

Woho sämst på att uppdatera. Ingen lider. 

Idag har varit en mycket bra dag, för jag har fyndat som fan på Myrorna. Denna gröna GLITTERtop är ett exempel. Är så kär. 

Det är snart earth hour, inte sant? 
Låt mörkret komma, jag ska käka kex och ost. 

Eh, ja. Meddelande slut, ha det bra. 

I know Johnny, I know...

Hej på er.
Idag är det måndag. Antar att ingen av er missat det. Jag hade måndagshuvudvärk som vanligt men mådde bra, sen gjorde jag inte det längre. Nu vet jag inte.

Har inget intressant att berätta.

ha det. 

trodde detta bara skulle hända typ en gång i mitt liv men jag fann alltså ett par jeans som sitter som en jävla smäck om jag får säga det själv (fast tro inte på detta med att mina ben är snygga för de ser endast bra ut ovanför knäna) 


Hej hallå och andra hälsningsfraser!
Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta för er. Förutom att jag är ledig idag och imorgon, att jag köpte dessa jeans och en klänning igår med Fia samt att jag idag gjort två matteprov och varit mycket frustrerad. 
Men sånt är livet. Fick brownies och så kändes det lite bättre.

Förhoppningsvis blir det en tjejkväll med fagerstaflickorna imorgon. 

Ha det gott, nu ska jag scrolla på tumblr. 

SAKNAR SOMMARBEN ÅÅÅÅÅÅH


Vilken skön helg jag haft. Inget skämt, ingen sarkasm. Jag var ute nästan hela lördagen, promenerat och suttit på en sjö i solen. 
Och idag kompenserade jag upp det med att sova till klockan två. Hehehe.

Ja, det var ju typ allt som hänt. Har spenderat kvällen med att smida episka planer med Edith och nu håller vi på att krypa ur vårt eget skinn 'cause we can't wait.

Känner förresten att jag svikit mig själv lite, sa ju att jag skulle ta tag i bloggen. Men jag vet inte om jag bara ska lägga ner den eftersom den inte alls är som jag vill ha den + att jag är så dålig på att uppdatera. AHHH vi får se.

Har inget mer att dela, ha det bra. 

Yes, jag skrev precis ett könsord men det är ju min dag så WHATÄVÄÄ. Skoja

Låt oss ta den här dagen och uppskatta hur långt vid kommit på vägen mot ett jämställt samhälle, men samtidigt komma ihåg hur jävla långt vi har kvar. 
Vi ska inte glömma bort att det fortfarande finns kvinnor som berövas på sin rättighet att vara människa. Kvinnor som inte har något värde. Kvinnor som nekas utbildning och kvinnor som inte får bestämma över sina egna kroppar.

Största prioriteringen är inte att kunna visa sina bröst utan att det ska provocera. Det är att ALLA kvinnor ska ha rätten att bestämma över sig själva och ha chansen att visa sig jämbördig jämte mannen. 
Det handlar inte om att kvinnor är bättre än män. Det handlar om att få samma chans som män att visa vad man kan och det handlar om att ha möjligheten att få en lika bra utdelning för det. 
En lika chans för alla, helt enkelt.

Så brudar: armbågar ut, fight on! (och kom ihåg att man inte kan stoppa ett fötryck genom att förtrycka tillbaka, kompetens beror inte på kön, var snälla mot pojkarna). Sluta mesa. Kom ihåg att problemet ligger hos oss också, var schyssta mot varandra. Var glad och stolt över att vara kvinna även fast vi måste stå ut med ett visst förtryck och mens. 

Och till er pojkar: Kliv ner från pedestalen och inse att det är inte alls så jämställt som det skulle kunna vara. Vi kan inte acceptera att det slutar här. Sluta klaga på att "ah men vi män då, vart är vår dag?" för er dag har varit varje dag i alla tider. Faktiskt. Det är dags att börja dela med sig.


Låt oss be för att det i framtiden inte ska behöva finnas någon dag för varken kvinnor, män eller barn. Låt oss drömma en stund om en värld där det inte behövs speciella dagar för att belysa förtrycket som ligger över vissa folkgrupper. Kanske vågar vi hoppas på en värld där dessa dagar inte finns eftersom ett förtryck inte existerar.

Så vaknar vi upp imorgon och gör något åt det.


Ha en bra kväll, pojkar och flickor, ni är bra vare sig kiss-slangen sitter på insidan eller utsidan. Och kom ihåg att det håller inte att skylla på samhället, för det är vi som är samhället. 
(förlåt för förstört inlägg).  


                                



Vill ni läsa om den gången jag skrek ut min ilska över könsdiskriminering kolla här

Visste ni om detta? Det gjorde inte jag, men åh, så det fick mig att älska Bon Iver's låt ännu lite mer. 


Hejsan.
Önskade att jag hade en skönare öppningsfras, ska jobba på det. 
Imorgon är det fredag JÄVLAR JAG HAR SAGT DET FÖRUT MEN DET GÅR SÅ FORT. Får nästan lite panik, fast det ska vi inte ha. 
Den här veckan har varit ganska lugn, och tack gode gud för det för varken min hjärna eller ambition har varit på topp. Måste nog skärpa till mig lite. 
Fotouppgiften är nu ur världen, matte ska vi inte prata om en sådan fin kväll som denna och spanskaläxan blev jag klar med för cirkus 3 minuter sedan. Nu vet ni det. 

Det är mycket som snurrar nu, känns det som. Jag kan inte säga vad för jag vet inte och vill inte. Försöker bara få rätsida på hur allt ligger till, för hur jag mår och för hur jag känner. Ibland förstår man ingenting om sig själv eller andra. 
Jag måste även sluta dra i mina ögonfransar för jag har ingen mascara kvar i slutet av dagen. 

Hahaha, godnatt på er. 

Idag var allt bra tills jag hade foto-lektion och insåg hur värdelös jag är. 
Sedan kom jag hem och insåg att jag sabbat för mig själv så att jag inte kan göra min läxa. 
MEN NU SKA VI VARA GLADA.
Har precis smält i mig glass och cola, exeptionellt bra uppladdning inför gym. NOT men nu gjorde jag så iallafall.

Jaja, ha en god kväll.

Mormors farfar som blev 102 år. Artikel från när han fyllde 100 år 1976.


Jag har så mycket jag bör göra men varje gång jag försöker klara av något får jag bara klump i magen, gråt i halsen och panik. Förstår inte ens varför, det bara blir. 
Tanken var att jag idag skulle fixa en massa skit som bara gnager på mig. Men jag vet inte om jag klarar av något mer än att bara andas idag. Jag måste sluta lägga saker på hög och jag måste sluta förstora små problem tills de blir utom propotion, det funkar inte. Tillslut smetar alla problem ihop sig till en äcklig jävla smet jag inte vill röra.
Fixa, Hanna, fixa.
Jag hatar att planera. Jag vill bara låta allt gå, men det fungerar inte så. "Carpe diem" fungerar inte i praktiken, tyvärr.  Vissa saker löser inte tiden. 


Varsågoda för peppigt inlägg av gladheten själv.

Hoppas ni har en bra dag iallafall. 

Well hello there.
Min jobbvecka är nu slut och sportlovet likaså. Eller ja, snart iallafall. Helvete vad allt går snabbt, för snabbt nästan. 
Vad jag har gjort är ganska ointressant, har för det mesta räknat pussel och plockat kläder. 
Viktigast för er att veta är att jag fann dessa hängselbyxor och ett par sprillans nya, nitade, shorts (med en fläck som jag hoppas på att kunna återgärda). Hängselbyxorna är fabulösa, kanske lite korta i benen. Men vem vet, de kanske blir ett par shorts. Man vet aldrig. 

Nu ska jag fredagsmysa med farmor. 

Hörs.

Hej.
Jag har nu jobbat tre dagar på Röda Korset och det har gått bra. Vet inte riktigt vad jag har att berätta. Typ ingenting, förutom att helgen var jätterolig även fast jag fick en mindre sömnbrist. Men vad gör det.

Ni får ha det bra.